Ny blogg

Jag har gjort en ny blogg, så kommer troligvis inte skriva så mycket mer på den här bloggen. Det har varit roligt att skriva på den här bloggen, men kände att det var dags att byta. Min nya blogg hittar ni här
Ha det så bra!

Agnes blogg har invarderast av stora blåa myrror!

Hej människor (och eventuella apor)!
Jag har snott Agnes blogg för att fixa hennes design, vilket jag nu har gjort. Vad tycks? Om ni inte kan se den så uppdatera sidan :)
Något ni kanske inte vet om Agnes är att hennes högsta dröm är att vara en Anka, det hon dock inte vet är att hon redan är en!


AGNES!

Nu ska jag gå och göra andra mindre vettiga saker, som att chatta med Agnes the duck!

//H

Om man ändå kunde flyga

"Flyg vilda fågel
flyg du som kan
hade jag dina vingar då flög jag min väg och försvann
för en tid
för att besinna
besinna vad jag i mitt hjärta vill
men jag har ingen vild fågels vingar
så jag står där jag står, jag står still"

Live,Sing,Love,Dance


Love Songs

>

>


Glad alla Hjärtans dag!




ROM

Jag åkte till Rom på morgonen den 28december 2010. Då hade vi sovit över i kyrkan för att spara tid, vi hade också haft konsert på kvällen. Jag sov bara en timme, högst, den natten.
Sen gick planet vid kl.6. Vi mellanlandade i Frankfurt och jag minns inte riktigt när vi kom fram.
I Rom har vi mest gått, sjungit, skrattat och inte sovit. Vi har gått så in i norden. Vi tog tunnelbana eller buss väldigt sällan.
Sen har vi sjungit överallt. Spontana konserter på allmänna platser har varit vanligt, vilket är ett av det roligaste sakerna med kör. Vi har även sjungit medans vi gått till alla ställen, sen sjöng vi på alla konserter och körfestival saker. Resultatet blev att på sista dagen av festivalen hade man inte riktigt något röst att sjunga med.
Vi har skattat jättemycket också, så att vi har ramlat omkull ett par gånger.
Men vi har INTE sovit mycket. Vi går upp tidigt kommer hem till hotellet sent, pratar och sen somnar vi ännu senare. Men det är livet att vara körsångare. Sjunga mycket, gå mycket, skratta mycket och sova lite.
Men det har varit sjukt kul.
Jag kan berätta tusen roliga saker om resan men här är de roligaste / viktigaste. (utan inbördes Ordning)

* Vi såg Påven på nära håll. Papá!
* Fick vara med alla underbara kompisar/körmedlemmar i en hel vecka.
* Fick vara i, och sjunga i, Peterkyrkan
* Såg många av Roms sevärdigheter, T.ex. fick jag se Colosseum
* Fick se många vackra byggnader och kyrkor
* Fick vara med på en mässa med Påven i Peterkyrkan

Lägger upp bilder sen.


Det här får mig att gråta

Jag är väldigt empatisk och om någon annan är ledsen och inte mår bra blir jag ledsen. Om någon annan gråter börjar jag också gråta ibland. Jag gråter också ofta när jag läser böcker eller ser på film. Om det händer något sorgligt eller fint kan jag lätt börja gråta. Ibland kan jag gråta för ingenting och ibland gråter jag av lycka.
Jag gråter ibland av rädsla och ibland av ilska. Jag kan börja gråta om jag tänker på Gud eller Jesus. Att han älskade oss så mycket att han dog på korset för oss, då kan jag börja gråta.
Jag är en person som tänker mycket och ibland kan jag börja gråta just för något jag har tänkt mycket på.
Jag är faktiskt en person gråter ganska mycket, men ofta av olika anledningar. Ibland kan det vara jobbigt, men det kan även vara skönt att få gråta ut. Oftast är det då skönt att gråta ut i någons axel och att någon kramar om en.


Det här gör mig lycklig


Ibland känner jag en känsla när man känner sig så glad och varm och lycklig. Som när man vet att det ska hända något roligt.
Jag kan också bli lycklig om jag ser att andra runt omkring mig är lyckliga.
Jag blir lycklig när jag får läsa en bra bok, en bok som drar in en i berättelsen.
Jag blir lycklig när jag får vara med vänner och familj. När de får mig att skratta så att jag ramlar omkull, då är jag lycklig.
Jag blir lycklig när jag får sjunga. När tonerna bär en uppåt och man känner sig fri och det ljud som bildas låter som änglars röster.
Jag blir lycklig när jag får dansa. När man bara kan släppa ut allt och bara flygga iväg, när musiken fyller en och man svävar iväg.
Jag blir lycklig nr jag tänker på att det finns människor på denna jord som faktiskt älskar mig och att det finns en Gud som älskar oss och är kärleken själv.
Jag blir lycklig när jag ser något vackert. Som en vacker solnedgång i Juni över vattnet och skönheten känns ända in i hjärtat eller som nu på vinter när snö ligger som ett vit täcke över allt och trädens kronor är vita som kristaller och snön blänker som diamanter. Då är jag lycklig.
När jag får vara på vårt landställe i slutet Juni och himmelen är blå och solen är len och vinden blåser svalt igenom träden och jag får ligga i hängmattan och läsa eller skriva. När jag sitter framför brasan och tittar in i den varma elden. Eller när mamma läser högt och sagan riktigt drar med en och allt känns verkligt.
När sirenerna blommar, när rosorna och vitsipporna blommar. När doften av blommor, träd och liv fyller än.
När man vet att det är ens födelsedag eller Julafton och att snart kommer glädje att skinna genom varenda vrå, då är jag lycklig.
Det finns tusen andra tillfällen jag är lycklig, men här var det några.


November


Det här November vädret gör mig lite deprimerad. Bara grått och blött. Fast idag var det faktiskt blå himmel och sol, för första gången på en vecka. Vilket ger lite hopp.
Snön har smält bort nästan helt, vilket på de är bra och dåligt. Vi slipper slasket. Nu sitter jag och tittar på bilder från sommaren, vilket inte är så smart få längtar jag tillbaka. Plus att jag har en kompis som bor i Australien och hon har skickat bilder till mig från Australien och där är det sommar och sol. Så avis.
Fast jag längtar jättemycket till Julen. En vit jul.
Ha en trevlig November kväll här i Sverige, det tänker i alla fall jag ha.

Operationen

Igår opererade jag mitt öra på Huddinge sjukhus. Vi kom dit någon gång efter 7 på morgonen och åkte inte hem fören vid 6 på kvällen. De var förövrigt min mammas födelsedag, så vi fick gå upp vid 6 på morgonen för att kunna fira henne. Men mamma var med mig nästan operationsdagen i alla fall.
Jag fick inte äta eller dricka något fram tills 2 eller 3 på eftermiddagen. När jag kom dit fick vi ett rum och jag fick sätta på mig en vit nattlinne. Sen fick vi vänta där tills doktorn kom och sen fick vi vänta lite till. Under tiden läste jag ut min bok Revolt av Suzanne Collins (det blir bokrecension på den sen). Vid nio ungefär så kom några sjuksköterskor och förde mig till operations salen, i min sjukhussäng. När vi kom till operations salen så mötte vi först narkosläkarna som skulle söva mig. De kopplade in dropp i min arm och satte fast saker på mig så det kunde hålla koll på olika saker. Jag fick också andas i en sån där syremask.
Det kom med typ tre olika sprutor som jag skulle få. Först något morfin liknande bedövning som gjorde att jag blev lite flummig, men lugn. För innan hade jag skakat ganska mycket, men det slutade då.
Efter det så minns jag inte så mycket. Mamma säger att jag tuppade av ganska direkt efter att de hade get mig de andra sprutorna. När jag sov så stoppade de ner en slang i halsen på mig så jag skulle andas vanligt.
Ganska direkt efter att de hade sövt mig så sjasade de ut min mamma och sa att de skulle säga till henne när jag höll på att vakna igen.
Jag minns när jag låg på uppvaket och försökte vakna, men jag orkade inte riktigt. Det kändes mest som en ända stor dimma och jag kände bara mammas hand, allt annat var suddigt. Jag minns svagt att jag vände mig till mage och hörde mamma säga: "Hennes slangar är helt böjda". Mamma berättade efteråt att jag hade rullat runt på mage så att de slangar som satt fast i mig trasslades ihop och böjdes, men de ficksade det och jag sov fortfarande. Jag vaknade någon gång vid ett. Jag vaknade och kände att jag hade ett stort bandage över hela huvudet och att min läpp var svullen. Jag hade troligtvis bitit mig i läppen när jag sov. Efter ett tag fick jag en isglass, det första jag åt på den dagen.
Jag låg på uppvaket ett tag till och sen förde de mig tillbaka till rummet där jag var innan operationen.
Där fick vi vänta och jag åt lite mer och läste i tidningar som mamma hade köpt. Jag var väldigt trött och sov först kanske i en halvtimme, vaknade sen och var vaken ett tag sen somnade jag om igen. Doktorn som hade utfört operationen kom och sa att det hade gott bra.
Jag satt fast i en sån där ställning med dropp och när jag skulle gå på toa fick jag ta den med mig. Det kändes lite skoligt.
En halvtimme innan vi åkte hem bytte de ut min stora turbanliknande bandage till ett mindre bandage som bara var över det örat jag hade fått opererat. Vi hämtade ut mina mediciner och åkte sen hem och hemma firade mamma lite mer. Jag gick och la mig tidigare för jag var fortfarande grymt trött. Det var först på kvällen som mitt öra började göra ont, för innan var jag så grymt bedövad. Jag hade också ätit typ fyra Alvedon under dagen så att det inte skulle göra ont.
Så jag har inte sovit gott alls, det har gjort ont hela natten så när jag gick upp imorse fick jag knapra i mig tabletter, så nu känns det bättre.

Det var hela den dagen. Ska se om jag kan lägga upp någon bild, för mamma fotade lite innan och efter operationen.
Sen vill jag bara säga: Grattis lilla mamma!


Minnen från sommaren

Jag har tittat igenom gamla bilder och gamla blogginlägg och det väcker massor av gamla minnen.
Det är roligt att se på bilder från något år tillbaka och se vad man gjorde då. Även att bara kolla på blogg inlägg och bilder från i somras är roligt. Jag tänker på allt kul jag gjorde då och så längtar jag tillbaks till Spanien där jag var i somras. Att se bilderna är en av de få sakerna som visar att jag inte drömde hela resan. Jag minns ännu mer när jag ser bilderna, minns hur kul det var. Och även hur annorlunda det var.


Jag och min kära kompis Marta, i Pamplona,Spanien.


En vacker ö i San Sebastian,Spanien.

Tiden flyger iväg

Tiden har gott jättefort. Min yngsta lillebror Joel ska börja skolan idag. Det känns jättekonstigt, för mig är han fortfarande lillebror som går på dagis. Förlåt, förskola. Jag minns det som igår när min andra lillebror Tobias skulle börja i skolan, det var väll tre år sedan. Då kändes det också superkonstigt och nu ska han börja i trean.
Jag säger bara sluta väx, jag vill inte att ni ska bli stora. Jag vill ha kvar mina söta små syskon.
Och sen är det också att lilla jag ska börja i åttan och få betyg. Det känns lite skrämmande, även om jag vet det kommer gå bra. Jag känner att alla mina syskon och jag håller på att bli äldre och på ett sätt vill jag inte det.
Speciellt känner jag att jag blir äldre. Okej, jag är 14, men det är inte så långt kvar till 18.
Nu när jag åkte till Spanien själv kände jag mig mycket äldre och de där trodde jag var 16.
Men alla måste bli stora någon gång.
Ibland önskade jag att jag kunde spola tillbaka tiden och uppleva hela min barndom tills nu igen. Få leka med syskonen på landet, leka med alla mina leksaker igen göra barnsliga saker utan att folk tycker man är konstig. Även om jag har turen att ha småsyskon och små kusiner som man kan skylla på. Jag tror också att man kan vara barn längre när man har små syskon, man gör sakerna som de gör. Fast om man är äldst så måste man också ta mycket ansvar och så.
Jag önskar också att jag kunde stoppa tiden. Typ äta Pippis krumelurpiller och säga: "Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur" eller åka till landet Ingenstans.
Livet var så enkelt när man var liten, man behövde inte tänka så mycket, inte oroa sig. Man var mer fri.
Jag pratar som om jag vore en gammal tant. Jag är fortfarande barn, men inte på samma sätt.
Jag kommer nog aldrig få leva om de här åren heller, så jag får ta vara på det jag har nu. Vem vet om några år kanske jag tänker: "Tänk vad fri jag kände mig när jag var 14år". You never know.
Nu är det bara att göra sig reda för skolan som börjar på måndag.


RSS 2.0