♥

Bokrecension: Silverhästen
Original titel: Sølvhesten
Författare: Lene Kaaberbøl
Sidor: 189



Kats mamma Tess äger ett värdshus. I det här landet är det bara kvinnor som kan äga jord och ställen. Den dagen då silverryttaren rider in på gårdsplanen från Breda vid Teresas krog blir en vändpunkt för Kat. Hon börjar drömma om ett annat liv. När silverhästens ryttarinna lämnar värdshuset ger hon Kat ett silvermynt med en stegrande häst inpräglad. Kat vet instinktivt att det finns en mening någonstans, även om hon just då inte förstår vad. Silvermyntet som hon har fått av ryttarinnan måste ha en speciell betydelse, det måste vara ett tecken. Katriona – eller Kat som hon oftast kallas – vet att hon aldrig kommer att kunna glömma silverhästen.

Hennes liv hemma fortsätter som vanligt, men Kat kan inte glömma silverhästen. Och Kat, som är en egensinnig och känslostark flicka, kommer inte överens med Cornelius, mammans nye man. Till sist går det inte längre. Kat skickas bort, till Färgargården, där mamman hoppas få henne bortadopterad. Svåra arbetsförhållanden, ständiga bråk och trakasserier gör att hon till slut rymmer. Men vart ska hon ta vägen? Hon är ju inte välkommen någonstans. När allt tycks som mörkast och mest hopplöst händer något märkvärdigt. Hon ser silverhästen framför sig och vet plötsligt precis vad hon ska göra. Silvermyntet är ett tecken på att hon tillhör de utvalda. Hon ska bli en bredinari, en silverryttare. En budbärare som rider land och rike kring  och som hjälper människor i nöd. Men vägen dit är lång och jobbig. Speciellt om man bär på en hemlighet. En hemlighet som måste hållas hemlig. För om hon inte håller tyst spills ett liv.


Boken är spännande och även när den inte är super spännande så vill man fortsätta läsa. Karaktären Kat är väldigt modig, rolig och väldigt envis, hon är en av mina favoriter. Handlingen är bra, även om den är lite trög ibland.

7.7/10

(Det kommer snart en recension på den andra boken i serien)